Bra torsdag. Skit fredag.
Mående. Eller omående.
Jag har under en längre tid, som endel märkt, brottats med mug själv.
Jag har varit osams med mig själv och inte alls gjort som jag velat.
En inre faight. Konstant.
Vilket har fått mig psykiskt trött. Och bitter. Frustrerad. Less.
Vad har jag bråkat om då?
Allt.
Allt i från få saker och ting gjorda till att varva ned till att plocka upp telefonen när det ringer eller att faktiskt försöka komma ihåg någonting överhuvudtaget.
Och att organisera upp mitt liv. Mitt företag. Min vardag. Mitt hem. Mitt kontor. Kaoset i min bil. Kaoset i mitt huvud.
Och att ringa till läkaren.
För jag mår inge bra. Egentligen. Inte alls.
Jag tror att sommaren vi bodde hos mormor, allt innan och allt sedan dess har satt djupa spår, revor i mitt liv som jag inte riktigt sopat ur och sytt igen.
Det vart liksom inget lappande och lagande efter det.
Jag gjorde som vanligt och bara körde på.
För det är det enda jag vet, kan och alltid gjort, kört på.
Ingen eftertanke. Full fart frammåt.
Nya mål nya projekt.
Nu har jag tagit slut. Finns inget bränsle kvar och jag har känt att jag gått på sparlåga under så lång tid.
Men försökt att bara vifta bort det. "Det blir nog bra snart, jag är bara lite trött. Det är ju höst, det är ju vinter, det är trist väder, det blir bättre så fort solen och den riktiga våren kommer"
Ursäkter, ursäkter, ursäkter.
Typiskt mig.
På senare tid har jag ( sen säkert 2 år tillbaka) också märkt eb förändring, eller snarare förstärkning, av dragen som gör mig till den person jag är, inte dom där bra dragen, dom bra dragen som att vara glad och positiv och driven, neh dom har förtvinat och börjat att vittra bort. Men de andra dragen, som :
-Disträhet
-Virrighet
-Glömskan
-Irritationsbenägenheten
-Tålamodsbristen
-Tröttheten
-Oisperationen
De dragen har lyst starkt i min vardag och gjort den till pest.
Jag har börjat känt slängar av ångest, depression, och en svag svag släng av social fobi.
Jag har fått svårt att svara i telefon när det ringer, kan känna en stor klump i magen när jag ska jobba och vet att jag i mitt jobb, vart jag än är och jobbar, måste bemöta kunder.
Kanske för jag har fått svårare att hålla en normal konversation utan att flyta i väg till Narnia, eller vart jag nu är, och tappa tråden helt. Eller för att jag tycker det är psykiskt tung, jobbigt och ansträngande att vara trevlig.
I måndags ringde en kär vän. Hon skällde på mig för att hon var orolig och fick mig att lova att jag skulle boka en tid hos läkaren för faktiskt kolla upp hur jag mår och vad som är fel.
Och det gjorde jag. Igår. 15 min innan de stängde. Alltid drar jag ut på allt.
Igår så betalde jag också räkningar, städade huset, eldade i kaminerna, vek tvätten. Huller om buller.
Jag kom än en gång på mig själv med att jag har så svårt att göra EN SAK I TAGET.
Jag blir så trött på mig själv när jag snubblar över diskmaskinsluckan som är öppen pga att jag håller på attt plocka ur den, samtidigt som jag slår huvudet i köksskåpet som står öppen, för att jag mitt i allt kommer på att jag ska koka lite kaffe. Samtidigt som jag har vikt hälften av kläderna. Betalat halva räkningshögen och nästan fått igång brasan i kamin nr 2.
Till detta hör att jag på onsdagen hade min kusin och en av mina vänner över på besök.
Min kusin skulle få håret färgat av min vän som är frisör.
Jag skulle då gå igenom lite pappers arbete. Jag tror jag gjorde allt utom just det.
Min vän, som också insett att jag inte är mig själv längre försöker hjälpa mig att få till någon form av struktur på alla mina projekt.
Hon börjar göra en cheklista för vad jag ska göra denna vecka. Jag börjar fläta ur mina dreads. Hon suckar.
"varför ska du göra det där nu?!"
Frågar hon.
"va? Jaha, nej jag vet inte kom väl på att det var en bra idé"
Hon skriver klart cheklistan, den innehåller projekt, flera stycken, som jag startat men inte slutfört i trädgården.
Sen suckar hon hjälper mig att fläta ur dreadsen.
Världens bästa vän.
Hon röjde också upp min köks bänk som såg ut att vara hämtat ur en bombat hus under ett av alla krig som härjat.
Så. Jag vet inte om jag gått in i väggen, lider av depression, ångest eller har adhd.
Som medan jag skrivit detta inlägg har jag hunnit:
-Byta plats 4 gånger.
-Pratat med Johnny i telefon
-Tagit två kunder
-Byggt torn med tändsticksaskar
-Pillat bort alla klisterlappar på min snusdosa
-Kissat 2 gånger
-Glömtbort att äta middag
-fösökt organisera pappershögar på kontoret
-Tittat om den vita pennan fungerar
-Googlat huruvida man kan platera ut jordmandel på friland i vårat klimat ellet inte.
-Funderat var jag har lagt min kalender
Och hällt ut ett glas vatten över skrivbordet.
När jag egentligen borde ha gjort helt andra saker som att: diska, inventerat, och planerat inför sommaren.
Suck.
Det är det här med att det alltid snurrat 1000 tankar i skallen, samtidigt.
De är som en bisvärm som inte går att styra eller få stopp på.
Det blir väldigt svårt att sortera och organisera in tankar i rätt fack, det blir bara en stor gryta av allt och till slut vet jag inte vad jag ska göra med det, det går inte längre att avgöra vad som är vad och då gör jag oftast ingenting.
Och så snurrar hamster hjulet på.
Men.
Nu.
Nu har jag ringt till läkare.
Jag tänker inte lägga mig platt och skita i det. Det är jag inte uppfostrad till att göra.
Jag kommet köra på. Fortsätta framåt.
Men, nu ska jag börja i rätt ända, börja sortera.
Först ska vi se vad felet är.
Och jag hoppas att jag får reda på det denna gång.
Fridens! ✌
