FREIJSKAN

 

Jobbig åkomma.

 

Allt som inte är roligt, det låter jag gärna bli, för att latmasken säger åt mig att låta bli.

 

Träna har varit en av de grejerna.

 

Dock har jag varit en som alltid varit vid god fysik, och aldrig behövt kämpa med att bygga muskler eller gå ner i vikt.

 

Jag har hållt en jämt muskelmassa och jämn vikt, hela mitt liv.

 

Fram tills förra året. När jag plötsligt började, sakta, gå ner i vikt, jag märkte ingenting, för det gick långsamt ( och jag har ingen våg hemma) , förens min kloka, ärliga, rakt fram(a) mamma sa: men hur ser du ut människa?! Du ser ju sjuk ut! Har du gått ner i vikt? 

 

Och mycket riktigt ,det hade jag. När jag väl hittade en våg att ställa mig på så låga jag 5 klio under min normalvikt 😱 Jag är en väldigt liten maänniska med endast 155 cm att vara stolt över och min normal vikt brukar stadig ligga på 54 kg. så 5 kilo gör ganska mycket på min kropp.

 

Stress och för aktivt liv hade satt sig på min kropp. Jag hade då hela året röjt runt i trädgården, grävt land efter land, jobbat två jobb hela sommaren, varit ute och plockat bär och diverse i skogen med familjen och ja, röjtrunt hela året. Har ju lite svårt att sitta still ibland.

 

Och en annan sak. Jag glömmer bort att äta. Jag älskar mat, och är inte rädd för att stoppa i mig något gott, aldrig behövt vara det eller passa vikten. Men jag är liksom sällan hungrig, iallafall inte på morgon, förmiddag eller lunch, jag blir hungrig på eftermiddagen. Då glömmer jag lätt bort att äta om jag gör något viktigare eller roligare just då. 

En bidragande orsak.

 

Och i och med att jag började falla ur i vikt så började känna mig klenare och muskeltrött på ett sätt jag aldrig känt förut. Och huvudverk, så in i norden mellan varven.

 

Det fick mig att vakna till lite.

Så nu är jag mer noga med att få i mig mat under dagen och för att bygga upp kroppen igen och göra den starkare och framför allt hållbar ville jag börja träna, meen gym är inte min grej, jag tycker det är tråkigt. Springa, inte heller min grej. Mycket träning som jag tycker blir tråkig eller för pretantiös.. Inte min grej. Alls

Yoga/ Qi-gong, för långsamt för lugnt. Går inte.

Det är trist. 

Men thaiboxningen, JÄKLAR I MIN LÅDA vad kul det är! Äntligen har jag hittat något som verkligen får mig att längta tills nästa gång! 

 

Jag började på en prova på kickboxning i höstas, sen hittade en klubb i närheten av mig som har thaiboxning och mma.

 

Så jag hoppade på det, och det kommer jag aldrig att ångra.

 

Nu känner jag att kroppen är på väg tillbaka, mitt mående hålls i rätt riktning, så länge jag får i mig bra med bra mat under dagarna, och oreslösheten håller på att botas. 

 

Varje gång jag är på väg o från träningen så är jag så upplyft,  så peppad och glad! 

 

Finns ingenting bättre än att få åka och slå ur sig all frustration och irritation.

 

Det är bra träning för kroppen, konditionen, koordinationen och balansen.

 

Och en väldigt bra ventil för negativa känslor, man åker dit tömmer alla känslor, åker hem, med väldigt mycket bonus, och GLAD!T

 

Tack andliga väsen för att jag hittade thaiboxningen, eller att den hittade mig!  

 

Kahpahu!💪👊