TISDAGS TRÄNING
Så fanatiskt kul det är!
Fasten man är en väldigt glad nybörjare så känner jag kan jag gör nya ramsteg varje gång.
Och det kan nog vara rätt roligt att titta på, då jag har en medfödd riktigt kass koordinations-förmåga..
HAHA.
Thaiboxningen kräver lite koordinations-förmåga då man ska ha koll på sina lemmar och veta vad som ska vart och när. Det går inte riktgit i hop i min hjärna alla gånger, ibland känns den som hela nedre delen av kroppen här helt från kopplad, jösses, jag hoppas runt som en liten nickedocka som tappat hälften av trådarna ibland, men kul är det, och det börjar faktisk bli bättre med koordinationen, men jag kan fortfarnade inte göra skidhopp.
( har slutat försöka, folk får magkip och kissar på sig)
Att se på min medans jag går ett friskis-pass är bättre underhållning än alla hurmor-shower tillsammans, man kan också jämföra det med ett triktigt svettigt magpass. Men det bjuder jag på.
Armar och ben är sällan där dom ska :D
Men den här träningsformen verkar få det att fungera bättre för mig, det liksom klickar på något vis, ibland kan det ta en liten stund, men sen sitter det! HURRA
Igår var det tempo på täningen, jabb,kross,jabb, lowkick
öva round kick och block. Mitt i allt skriker tränaren: 30 ARMHÄVNINGAR !!
Och man bara gör det. Hua!
Tankeverksamheten går på fullvarv,: "kom ihåg garden, få med armsvingen i sparken, vrid med kroppen i slagen, få in höften, glöm INTE garden, vrid fot vid spark, upp med hälen, glöm inte garden för ihelvete, slappna av i axlarna, ned med hakan, UPP med garden!!!!, lungt och fokuserat, vrid med kroppen, få med styrkan, HALLÅ nu glömde du svinga med armen i sparken igen, och UPP MED GARDEN!!" Mycket att komma ihåg nu så här i början innan allt sätter sig i ryggmärgen, hoppas jag :P
har äntligen hittat en tjej, liksom jag, inte har någon med sig, hon kommer själv dit,
och det bästa utav allt hon är i närheten av min olängd och är INTE eller har inte varit fotbollsspelare (inte kul att ta emot sparkar av såna ;P )
Så jag var rejält slut när jag satte mig i bilen för att åka hem.
Och så nöjd.
Hann också med att köpa skydds-kitet igår.
Handskar, benskydd, tandskydd, lindor, vristsstöd. Fick även med klubb T-shirt och shorts.
Jag ser ut som en lite hov-narr i shortsen, men det kan man väl bjuda på.
Lindorna kändes bra, har ett par som jag alltid har på mig, som är typ 3 mil långa ock elastiska, då jag har väldigt klena handleder som gärna går sönder (eller ja, klena leder överlag) är det inte händerna så är det fötterna
så att det var med vristsstöd i kitet gjorde ingenting alls, för det hade jag redan tänkt införskaffa !
Hem kom jag sedan till huset, där dottern redan sov, pappan satt med sonen i soffan under "gos-goset" ( täcket)
som åt kvällsmacka. En glad liten son som hade mycket och berätta och blev väldigt intresserad av mammas nya tränings-utrustning.
Handskarna slängde han snabbt på sig och prov-slog lite på pappa. "titta mamma, titta vad bra det går"
Han har fått lektioner om att man bara får slå när man tränar, vi har några blåa mittsar hemma som han dundrar på i bland.
Sen är det toabesök och tandborstning.
Ned i säng och läsa bok, just nu är det en "all världens djur" som går varm hemma.
Han är annars vansinnigt intresserad av dinosaurier, men spännande djur är också poppis.
Han är också ett av dessa barn som lär sig saker väldigt fort, och glömmer aldrig något,.
SÅ när vi kommer fram till kamelen så skrattar han hjärtligt och tittar på mig och säger:
"Mamma, kommer du ihåg när vi spelade det där spelet och du trodde att dromedaren var en kamel?"
Jaaa.. Det kom jag ihåg. Det är som att leva med en 15-årig besserwisser mellan varven, med vår lille son.
Det var så att vi spelade 5-myror är fler än 4- elefanters ABC spel, där finns det att man kan välja att spela med djur-bilder och ska matcha med bokstäverna. Det gjorde vi.
Det kommer fram en bild och jag säger: "titta ike, en Kamel, vad börjar den på för bokstav?"
Ike tittar på mig, himlar med ögonen, och suckar..
"Mamma, det där är ingen kamel.. Det är en dromedar, den har ju bara EN puckel ju.."
Hm ägd av en 3- åring, fint. Tack hjärtat.
Och nu kommer han aldrig glömma det.Man har det inte lätt. Haha.
En annan gång så satt lill-realisten och lekte i en stor kartong vi hade fått hem vårt badkar i.
Han kröp in i lådan och stängde om sig, och sa : " Hej då, syns sen"
Jag sa då ( ville ju vara med och leka lite)
" Hej då syns sen! Pappa, Ike har visst flyttat hemifrån, titta han har ett eget hus"
Ike öppnar "dörrarna" och tittar lite surt på mig och säger
" Mamma, jag bor faktiskt i vårt hus, det här är bara en helt vanlig låda, vet du väl"
Med det sagt smäller han igen dörrarna på hans icke-hus igen.
over and out, drops the mike. Ridå.
Svårt att hålla sig för skratt hemma i bland!