Första samtalet, Stressad psykolog, och vardags schema.
Det tog ca två veckor. Men jag gjorde det.
Jag fick reda på att de hade bokat in en tid åt mig och dessutom skickat ut meddelande om detta via post.
Som jag inte hade öppnat.
I tisdags var jag där.. Jag kommer knappt ihåg någonting från detta samtal som pågick i en timme.
Jag kommer ihåg hur jag var vid ganska gott humör när jag klev in och hur jag under tidens gång började gäspa, vrida och vända på mig i stolen för att bibehålla någon form av fokus, för jag blev JÄTTE trött.
Jag minns hur hon ställde massor med frågor och hur jag svarade dem med tusen ord i 190.
Jag pratar ofta fort, mest för att jag ska hinna få med allt jag har tänkt att säga innan jag glömmer något eller jag tappar tråden/ flyter in på något sidospår.
Ju mer vi pratade om mitt liv, hur det sett ut, hur det ser ut just nu och allt som har hänt de 3 senaste åren
såg jag att hon jag pratade med såg lätt förvirrad ut och påtagligt stressad.
När hon då för tredje eller fjärde gången upprepade ( för att få lite klarhet idet hela) hur en vanlig tvåveckorsperiod ser ut för mig idag, började jag tyst att skratta. Det låter ju helt sjukt. Faktiskt.
Hon såg mycket fundersam ut och försökte samla in all information och få något sammanhang i det hela.
Fast, det finns det ju sällan i mitt liv, sammanhang, så hon sa sen att vi skulle träffas 3 gånger till.
För att kunna göra någon form av sammanställning, göra en kartläggning tror jag hon sa.
Jag minns inte alla frågor som ställdes, vad exakt jag har hunnit säga.
Så jag hoppas på att jag inte upprepar mig förmycket nästa gång.
Jag fick en uppgift också till nästa gång. Det HÄR kommer jag ihåg utan problem.
När hon sa vad jag skulle öva på, pausar hon och säger:
-Nu ser jag att du blir stressad över detta och har lite panik i dina ögon, men prova, det kommer att gå tillslut och du kommer att må bra av det.
Min uppgift var då att tänka på att, och öva på att:
-Gå långsammare
-Prata långsammare
-Äta långsammare
När hon repeterade uppgiften och sa allting väldigt långsamt, kröp det i hela min kropp.
Jag blev stressad och kände hur ångesten la sig som en tung sten över bröstkorgen, det gjorde ont i alla ben i min kropp.
En väldigt överdriven reaktion på någonting så enkelt som att gå lite långsammare.
I min värld är det ologiskt att gå långsamt, det är ytterst ineffektivt.
-Du hinner med mindre saker
-Allt tar längre tid
-Är du på promenad med hunden får du aldrig upp någon puls.
Men jag ska försöka, det har jag inte gjort än, men jag ska. Snart. När jag har lite tid över.
Jag är fan sjuk i huvudet.
När jag kom ut från vårat samtal på 1 timme var jag helt urblåst, så mentalt trött, tom i skallen och ville bara gå och sova i ett mörkt rum.
Men det var dags för ett 17-01 pass på Rånäs.
Vardags schema har jag nu gjort.
Nu ska det bara följas också.
Jag har beställt nya tvättkorgar, 4- fack så man sorterar på engång.
Spar tid, energi och plats.
Griffeltavlor:
-Veockoschema
-Veckomeny
-Att göra lista
-Inköpslista
Större varianter att sätta upp på väggen/ kylskåpet.
Så att dom syns och blir svåra att undvika.
Kosten har tagits tag i, dock svårt dom dagarna jag äter på jobbet, men den är bättre än förr.
Ett steg åt rätt håll.
Struktur är under lupp och som vanligt ska allt göras på engång när det kommer till mig.
Gör jag inte det, blir jag stressad, det kliar i mig. Och tillslut exploderar det, eller så kraschar jag.
Tänk dig ett fullblod i startboxen inför ett galopp lopp.
Vad händer om boxen inte öppnas efter att start-signalen gått?
Man vill inte vara i närheten av den hästen.
Jag är dels den personen, dels personen som jag inte känner igen.
Den personen som jag inte känner igen, den som inte klarar av att svara i telefonen,
inte klarar av att åka ned till slakteriet för att göra lite leverpastej, inte klarar av att åka till butiken,
får svimmingskänslor när det blir stressigt på morgonen med barnen, att jag nästan måste kräkas för att jag behöver ringa till någon myndighet/ läkare/ revisor, inte klarar av att gå och hämta posten.
Listan kan göras längre. Vissa dagar mycket längre.
Jag är så trött på det. Så less. Men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det, vända trenden.
Vill bara sätta mig ned och gråta, men jag kan inte gråta längre. Vet inte hur man gör.
Därför sökte jag hjälp och hoppas på en lösning nu.
Vissa människor i min närhet tycker att jag är alldeles för utelämnande och känner sig obekväma när jag skriver
såhär som jag gör, tycker det är onödigt.
Jag kan förstå det.
Samtidigt så tillviss del behöver jag få skriva ned allt, "få skriva av mig".
De som inte vill/orkar/bryr sig, behöver ABSOLUT INTE läsa.
Är det någon som undrar hur det är med mig egentligen så kan man prata med MIG.
Det är INGEN annan som vet hur jag mår just nu, bara jag. Så undrar du, prata med MIG.
Betyng inte någon annan i min närhet med din frågor kring min hälsa, dom kommer inte kunna ge dig ett ordentligt svar och dessutom bara känna sig obekväma.
Samtidigt är jag väldigt dålig på att formulera mig verbalt, när det kommer till jobbiga saker.
Jag har så mycket lättare att få ned mina tankar i text. Så har det alltid varit.
Den här bloggen är som en form av terapi.
Jag kan också gå igenom senare vad jag har skrivit, för att komma ihåg vad jag gjort, sagt och satt upp för mål.
Och just se om mitt liv har ändrats, om jag gjort som jag har planerat, om jag börjat tänka i nya banor, börjat må bättre.
Och sen känner jag själv, det är alltid skönt att läsa om någon annans tankar/ vardag/ liv som har det likadant.
Psykisk ohälsa är ingenting att skämmas för, får du lunginflammation, reumatism eller kanske IBS är det inte många som skulle tycka att: "Ryck upp dig" "Det blir bättre bara du tänker lite positivt"
Efter att lärt mig mycket mer om hur hjärnan fysiskt fungerar så har jag så mycket mer förståelse om hur stress / utmattning/ depression/ ångest/ m.m fungerar och vad som händer/ har hänt med din kropp och hjärna.
Det är ett mycket bra tips till er som tror att utmattningsyndrom / Ångest/ Panikångest bara tillfördelas "svagamänniskor" och att det: "Är väl bara en spark i baken som behövs".
Läs på. Lär er om vad det faktisk är.
Samma sak gäller diagnosen ADHD.
Jag har lärt mig ofantligt mycket om vad det faktiskt är.
Hur hjärnan hos en person som lever med ADHD fungerar och vad skillnaden är med en "vanlig" person.
Ingen skadas av att lära sig mer. Gör det bara.
Införskaffa kunskap och där med förståelse.