Att resa sig upp igen.
Efter lägre tid med många motgångar, få goda stunder och ett välmående som inte mår så väl, är det lätt att lägga sig ned. Dra filten över huvudet och bara se mörker.
Det är lite för lätt.
Det blir bekvämt att ligga kvar och bara låssas att man inte finns. Att problemen inte finns.
Att ovälmåendet inte finns. Att allt bara löser sig om man ligger kvar där.
Nu är det ju så att detta exempel är väldigt bildligt talat när det kommer till mig.
Ni som känner mig vet att jag aldrig skulle ha ro i kroppen att lägga mig ned med en filt över huvudet och ligga kvar där längre än ca 3,2 minuter.
Men det är så det har känts i mitt huvud, i min kropp, i mitt sinne.
Jag har velat gå och gömma mig i en mörk källare och inte komma fram igen.
Jag brukar oftast gräva ned mig i 20 olika projekt när jag mår dåligt, har för mycket att tänka på eller när problemen hopar sig. Vilket oftast inte gör att jag mår så mycket bättre.
Det blir oftast fler problem att lösa, ingenting blir lyft till ytan och jag trycker bara undan sådant som tynger mig.
Tillslut fungerar inte det längre, jag tar slut, orken, glädjen, insperationen och gnistan till allt.
Nu är det dags att skaka bort den kännslan och skaka fram det bra igen.
Energin, kreativiteten, framåtandan och möjligheten att kunna se lösningar istället för problem.
Resa sig upp och blicka just: UPPÅT
Dags att damma av musklerna och ta tjuren vid hornen nu. NU!
Det är inte allitd lätt och kännslan av att allt blir övermäktigt och för tungt, lägger sig som ett grått filter över livet ganska lätt och det skulle vara så skönt att bara ta den där bildliga filten och dra den över huvudet igen.
MEN! Det får vara slut med det nu. Jag ska bildligen bränna upp den där jävla filten.
Så... Vart ska man börja? Vilken ände ska jag börja i först?
Vart vill jag? Vart är mål gång och mot vilket mål ska jag sikta?
Vem är jag, vem vill jag vara och vad är viktigast?
Vilka är de riktiga problemen igentligen, som måste lösas?
Och när man inte riktigt har svar på de frågorna så är det hela en aningens omotiverande att börja nysta i.
Som att hitta änden på tejprullen. Men jag hittar nog den tillslut.
Dags för förändring, ordning och reda, städa upp skiten.
Nu ska jag må bra.
Den här sommaren ska bli den bästa. På länge.
Kanske någonsin.
Punkt