Den alldeles nya veckan.
Måndag.
Vaknade.
Frukost till barnen.
Stora barnet har plötsligt drabbats av någon slags sjukdom där symptom är att man inte kommer ihåg hur man klär på sig själv.
Lilla barnet har tydligen feber. Attans.
Sympom på henne var ingenting. Förutom att hon var skåll het.
Fortsätter på klädningen och i väg till bilen.
Ike får plöstligen en symptom till på sin "sjukdom", kan inte längre gå, mamma måste bära.
Lämnar honom liggades på grusgången medans han vårlar om att jag måste bära.
Sätter in lillasyster i bilen, hunden med.
Går tillbaka till vrål-pelle, grbbartag om barneT och bär honom under armen, har berättar att man inte bär barn så, jag ska hålla honom i min famn. Jag påstår att sånt paller har vi inte tid med. Han sprattlar med benen och är arg.
Gry sitter i bilen och sjunger blinka lilla stjärna och babblar om alla kompisar hon tror hon ska få träffa idag.
Jag berättar att så blir det inte, hon har feber och måste vara hemma.
Hon slutar sjunga och börjar vråla. Hon vill inte ha feber.
Nä. Såklart. Det vill inte jag heller att du ska ha, men nu är det så.
Ska ringa pappan när jag kommer fram, hinner inte. Han ringer först, på vägen in till dagis.
Han är också sjuk, måste åka från jobbet.
Då får Gry vara hemma med dig.
Så lämnar storebror på dagis, mycket gladare då, så skönt.
Får puss och kram och ses i kväll.
Gry är sur och stampar hela vägen tillbaka till bilen.
Hon tinar upp en aning när hon får följa med mig och handla sånt som behövs till butiken.
Ännu gladare vart hon när hon sen inser at vi ska in på Granngården.
Det var roligt, hon ser hundar och fåglar och katter och hästar och blommor och alltmöjligt. Allt på bilder på diverse förpackningar, men det är lika kul för det.
Och sen får hon syn på det bästa. det allra allra bästa av allt. Det som hon såå länge har tjatat om.
FINGERVANTAR!
Och faktiskt i hennes storlek.
Okej, du kan få köpa dom, lägg dom i vagnen.
Annat som skulle hittas var, kompostströ, så jord och vedsäckar.
När vi hittat allt så anländer sjuka pappa.
Gry blir ännu gladare, visar sina fina fingervantar.
Sjuk-ligan åker hem.
Jag åker till butiken.
På kvällen ska jag så mer frön hemma. Ike vill hjälpa till.
Självklart får han det.
Frön på golvet.
Jord pågolvet.
Vattnar golvet lite också, försäkerhets skull.
Ike sluta, nu räcker det med vatten.
Ike tröttnar, nu vart det tråkigt.
Mamma får städa.
I söndags var ju jag och Ike och köpte frön till honom, de sådde vi i söndags kväll, då var det kul och han var med och grejade hela tiden.
Lilla systers tålamod höll inte alls lika länge.
Hon blev bortvisad till soffan med pappa.
Så nu pryder våra sådder hallfönstret och köksfönstret.
Sen Tisdag.
Igår var johnny hemma och kurerade sig, likså Gry.
Mamma fick lite sov morgon, Pappan Ike till dagis medan Gry var med mig .
När pappan kom tillbaka åkte jag i väg till stallet och mockade.
Sen till butiken för att sätta upp ett bra på dörren, där det förklarades att jag hade stängt idag för jag var inne i Norrtälje på en tillsällning som kallades för "Händelse spelet"
Det var Norrtäljes kommuns hägsta anstäölda samt höjdare från kommun politiken.
MYCKET givade! Tack för det.
Vi pratade om landsbyggds utveckling, jämställdhet, hur det är att vara ung i Norrtälje kommun, utbildningsmöjligheter, hur det är att vara företagare i kommunen och mycket, mycket mer!
Många intressanta disskutioner och det kändes som om alla parter fick bra utbyte av dagen.
Så nu ska vi vänta med spänning och se vad detta leder till.
Efter det han jag hem och häta middag och umgås med min familj, Gry vart arg över nått och stängde in sig på rummet och stod där och skrek. Ike var fast klistrad famför en film. Så det var ju mysigt.
Sen åkte jag till Norrtälje igen för att träna.
Uha! full far igår, mycket flås och styrka.
Kräkfärdig och svimmningsbenägen när jag åkte där ifrån.
Men kändes bra, teknikerna sätter sig mer och mer och det är fortfarande fantastiskt roligt.
I går fick vi byta "kompis" ( den man slåss med) flera gånger också, tror jag är bra.
Kul grej, vid andra bytet hör jag någon från andra sidan lokalen ropa, ''Nångon kort jävlen här?''
'' JAJJEMÄN! Jag kommer" Ropar jag och springer dit, vi båda lika glada för att hittat en jämt stor!
Alla i rummet skrattade gott.
Och i går så skruvade jag och johnny upp två lådor i taket i hallen också, så allt skullke få plats..
Meen det kommer nog hinna bli trångt ändå, innan allt ska ut. Håhå..
Får köpa en billig hylla med belysning att ha i vardagsrummet också, då får allt plats.
det kommer att vara över 600 plantor allt som allt när det är färdigt.
Om jag inte får för mig att så mer av någon sort.
60 olika sorters frön är det vi har att så som ska förgro innomhus.
ca 25 sorter som skall direktsås.
Onsdag i dag.
Februarisnö. Lite snö yra.
Väcker barnen. Gry glad. Ike ganska glad han också.
De får frukost, ike yoghurt med den sista honungen vi hade hemma
Gry, leverpastejsmacka.
De äter, jag klär på mig och plockar fram deras kläder.
Gry blir färdig, går runt och babblar och grejer, skrattar gott.
Ti´ttar vad hon gör.
Hon har hittat mina glasögon.
Leker med dom och tycker hon är fantastisk rolig.
Har ju ätit leverpastejs smörgås, med händerna.
Och hela ansiktet. Så som barn gör.
Eller ja, mina barn. Som inte kan hålla sig rena. Någonsin.
(Lite som jag fördendelen, ni hörde väl om sillmackan?)
''Tack,Tack mamma'' Säger Gry och räcker mig glasögonen.
Jag suckar och säger ett uppgivet tack.
Tittar på glasögonen, som inte går att se igonom.
Går och tvättar av dem i handfatet med massor av tvål.
Då hör jag Ike vråla från köket.
:'MAMMAAAAAA!
'herregud, vad är det ike?' Ropar jag tillbaka och komer springade in i köket.
Där sitter han på sin stol, med skålen framför sig.
'Jag är färdig mamma, kan du bära in mig till soffan?'
PÅRIKTIGT?! UNGE!!
'' Men jösses unge, jag trodde du hade gjort dig illa, och nej, jag tänker verkligen inte bära in dig till soffan.
Du har två egna ben att gå med, och så vitt jag vet så fungerar dom utmärkt''
''Nej, mamma , jag är för trött. Då fungerar mina ben inte så bra faktiskt''.
Jag tittar på honom skakar på hunvudet och fortsätter med mitt, medan jag förklarar att vi faktisk ska klä på oss och åka nu.
Han suckar och stånkar.
Får ungarna till vardags rummet där jag har dukat fram deras kläder.
Ike rinner runt som en hög med slime och det är ingen ordning.
Gry är bestämd om att hon ska klä på sig själv.,
Försöker få Ike att göra det samma, men han har visst mist alla sina ben i kroppen.
Likt en kokt spaggeti, ingen styrsel i kroppen alls.
Mamma räknar till 10 och andas.
Och räknar till 20.
Och om till 10 igen.
Hjälper inte.
' NU BARN, är det nog, nu ska kläderna på! Ike, STÄLL DIG upp, nu bums, inget tjafs''
Barnen hoppar till, tittar på mig.
Gry kommer på att hon nog vill ha hjälp hur som helst. Så bra.
Ike lägger sig ned på golvet och hävdar att just de byxorna jag har tagit fram är för små för fötterna, som tydligen inte kan komma ut.
Jag säger att han hittar på och tar på honom byxorna.
Ger honom tröjorna och de varma strumporna.
Spagettin gör ertré igen.
Jag får nog, sätter ungen i knät och rafsar på kläderna.
Ungen gnäller om att det är knöligt, mamma fräser nått om att då kanske han skulle ha passat på att klätt på sig själv då.
Mamman får dåligt samvete och rättar till det som är knöligt.
På med ytterplaggen och iväg ut till bilen.
Springer in i gen då jag inser att Vera, som oftast, ligger kvar i sängen och sover.
Hämtar hund och tillbaka ut. Där två barn står halvägs till bilen och gnäller om att det söar.
Måste hålla handen.
Så göra plats mellan väskor och påsar så jag får fram mina händer och kan ta deras.
Väl inne i bilen och på väg, det snöar, fin lite blöt och blåsig snö.
Igenting som direkt fastnar på rutan.
Förens jag hamnar bakom en bil vars förare tydligen aldrig sett snö tidigare så måste hålla 45-50 på 70 väg.
Fantastiskt.
Måste börja använda vidrutetorkaren.
Nästan framme vid första rondellen i Norrtälje så bestämmer sig vidrutetorkaren på förar sidan att det var nog bäst att dra. Så den flyger av, bara så där.
Så fint.
Halv kass skit dom sista 2 minutrena till dagis, klarar det.
Lämnar en glad Ike som ska iväg på äventyr, och en hysteriskt arg Gry som skulle få poppa popcorn i vindskyddet.
Kisar hela vägen till biltema, köper två nya torkarblad.
Och efter mycket om och men, med halv förfrysta fingrar, läpparna skavda av 1000 svordommar och humöret närmare kokpunkten, fick jag på dem.
Phu, äntligen, så skönt att få bra sikt när man kör, det är ingeting att underskatta.
Hamnar bakom ytterligare en bil vars förare värkar ha fobi för snö.
Det är fortfarade god sikt, inte speciell mycket snö på baken än, men föraren framför bestämmer att det är helt rimligt att köra 50 på 80 väg.
Härligt.
Bilen har drygt 250 bilar bakom sig och rullar på i 50.
När det är dags att köra av mot SKebobruk så ber jag till alla makter jag kan att bilen framför inte ska åt samma håll.
Men det skulle den.
När det är min tur att svänga väster så händer någonting lite lustigt, förvånande, skojfriskt.
Vidrutetorkaren flyger av. Igen.
Jag hade hållt humöret ganska lungt bakom denna lilla bil som tydligen inte gick fortare än 50, men nu, nu brast det.
'' DIN ARROGANTA JÄVEL! KÖÖR ÅT SIDAN''
Om det nu var så att bilen inte gick fortare än 50 , då ska det sitta en liten fin triangel där i bak på bilen, men det gjorde det inte.
Rädd för att någon i den långa kön bakom snart skulle göra någon form av idiot omkörning, fortsatte jag rabbla alla svordomar jag kunde.
Men det hjälpe ju inte.
Och bilen framför tycker inte alls att det är läga att köra in på en ficka för att släppa förbi alla 250 bilar den har bakom sig.
Det är okej, att tycka det är obehagligt att köra om det yr snö. Det varit inte alls så farligt tyckte jag ( Och tydligen många andra) då vägen nästan var bar och det var rätt god sikt.
Men inte så god sikt för mig, Jag låg bakom en bil som kör i 50, snön hinner smälta på min ruta och bilda stora fåror av vatten på rutan.
Hela vägen till skebo, fick jag ligga bakom den där bilen, och de andra höll sig faktiskt från att köra om, tack gud för det, för det var mycke möten och inga bra chanser.
Åke och la täcke på min häst som mamma tidigare ringde och hade dåligt samvete över.
Åkte sen till butiken.
SÅ TILL ALLA ER SOM ÄR RÄDDA FÖR ATT KÖRA NÄR DET ÄR SNÖ UTE, STANNA HEMMA, TA BUSSEN, ELLER SLÄPP FÖRBI ALLA 250 BILAR SOM LIGGER BAKOM. SNÄLLA.
