Smooth days.
Det finns det inte i mitt liv.
Alltid är det nått.
Det är nog ganska spännande att leva med mig. Eller bara tröttsamt. Eller både och, vem vet. 😁
I dag tycker jag det varit en bra dag, en skön dag.
Kunde dra från jobbet ganska precis när butiken stängde, åkte hem i godan ro, nöjd och glad för att jag han umgås med minstingen innan det vart läggdags för henne. Satte mig och käkade middag, då sambon plötsligt slänger ur sig frågan :
- Var är Vera? (hunden)
Jag tittar på honom med stora ögon.
Han:- Du glömde väl inte henne hemma hos mormor ( hundvakt på dagarna)
Jag fortsätter titta på honom med stora ögon.
Han suckar. - Jag hämtar henne...
Åhhhhh hur länge kan man banka huvudutet i väggen innan man får hjärnskakning?
Ringer mormor, berättar läget, hon: skrattar och påpekar att det är tur att jag kommer ihåg vart jag bor.
Håller med.
