Störda tårkanaler och vattenbrist.
Igår åkte jag till mormor min efter stängning.
Hon hade lagat den supergoda kyckling grytan till middag, tack mormor!
Ungarna hoppade runt och busade, Gry var trött och Ike tjatade om peppakakor.
Jag statte mig och åt och pratade med mormor om hur dagen varit, det hade gått bra. ( som hon alltid säger fasten ungarna skulle ha kört slut på henne)
Pratade med johnny om hur det hade gått får Vera hos Veterinären.
Hade gått bra.
C-vitamin och antibiotika-kur utskrivet för baktierier i urinen.
Skönt, det fixat. Nu får vi hoppas på att Vera snabbt blir bra med detta.
Johnny drog iväg till träningen och jag tog en kaffe.
Barnen bröt sig tyst in i skafferiet och disskuterade sins emellan hur de skulle gå till väga för att lägga vantarna på ett par pepparkakor. Tror att ingen ser. Gulligt. Skönt att dom sammarbetar i bland.
Mormor pratar på och berättar om alla upptåg de små stått för under dagen.
Fantastiskt att dom orkar med dem.
Dom börjar bli till åren min mormor och morfar, men är oförskämt pigga ändå.
Morfar blir 86 i år och mormor 75.
Dom bor i ett stort hus, med stor tomt och mycket trädgård att ta hand om, men morfar håller fortfarnade på och hugger veg, skottar snö, gräver i land och odlar. Mormor är lite mer inne-pysslig av sig stickar, virkar , broderar , bakar och lagar mat.
Men likt förbenat så frågar dom aldrig om hjälp, eller väldigt sällar hur som helst.
Mormor envisas fortfarande med att putsa fönster och hänga upp gardiner själv, trots onda knän och rygg.
Och morfar har sin ved och utomhus sysslor, trots att han börjat se väldigt dåligt. Gulafläcken.
Men det förstår man väl också, så länga man kan, vill man väl klara av att göra allt som man gjort förut.
Envisheten vet jag var jag har fått ifrån hur som helst.
Vid 19 åker vi hem.
Myser lite i soffan medans lillasyster äter välling. Sen är det dags för henne att sova, en timme för sent denna dag, inte hela världen. Men hon var trött, redan efter två sånger såsa hon, "nu färdig mamma, god natt"
Så efter "Godnatt, sov gott, älskar dig, syns i morgon" Puss, kram, lämnade jag henne i fred för att få sova.
Ike stod i köket och gjorde "smoothie".. Organo, timjan, rosmarin, en herrans massa salt, äppelcidervinäger och vatten var ingredienserna idag.
"Smaka mamma! Jag har gjort den till dig" sa han stolt när jag kom och kikade vad han gjorde.
"ååh, tack" sa jag med en liten grimars, lådsades smaka. "Mmm"
"Äsch mamma, du smakade ju inte på riktigt" Näh, det gjorde jag ju inte.. Går inte att lura den gossen inte.
Smakade, ryggade ofrivilligt tillbaka, vart tvungen att dricka vatten och skölja munnen.
Ike , skrattar gott, frågar "Var det inte gott mamma?"
"Njäää inte så jätte gott, du kanske inte behöver använda så mycket kryddor och salt gubben?"
Han fortsätter sin smoothie-lek i köket. Jag sätter mig i soffan och väntar på att han ska bli klar.
Sen kommer han och serverar mig ett glas vatten " Jätte gott mamma, det är lagom mycket och jätte kallt"
Tackar så mycket och dricker upp, kommer fler nya glas hela tiden, tills han tycker jag har druckit tillräckligt och hävdar att det är sista glaset.
Happ lagd på torken.
Nytt glas med vatten kommer, denna gång säger han " Det här är till pappa, mamma, jag ställer det här på skänken, så får pappa smaka när han kommer hem"
"Vilken bra idé Ike, pappa är nog törstig när han kommer från träningen"
vi går och borstar tänderna och gör oss klara för sägnen, kryper ner och läser lite bok.
Pappa kommer hem ca 15 min senare, får vattnet som Ike hällt upp, Ike nöjd.
Pappa ska hämta mer vatten. Går inte.
Kommer inget vatten, helt dött.
Inte ett ljud. Inte en droppe!
VA?!! Vad är detta??
Johnny springer i panik ut till jordkällaren där vattenpumpen är belägen, jag går och tittar om det verkligen är sant, Ike undar vad vi håller på med.
Jag förklarar att det inte kommer något vatten ur kranarna.
Ike tycker det var bra att han hade sparat vatten åt pappa, det tycker pappa och jag med.
Något är fel, vet ej vad, pumpen död.
FAAAAAAAAN.
Varför måste allt bara gå fel hela tiden.
Ike somnar till slut.
Johnny nervrak. Trött på livet. Orkar inte.
Jag lika så.
Gud så bra. Vad härligt livet är.
Johnny kommer på att han har vatten kvar i en flaska i bilen som han fyllde tidigare under dagen.
Tur, räcker till vällingen i morgon.
Jag börjar bli förkyld, snorig och rinning i ögonen.
Upptäcker också att vi har en konstnärs ådra i familjen.
Ådran har ritat över en helt väggsnutt på nya tapeten i Ikes rum. Vad fint.
Hurra. Med vit markeringspenna. Fantastiskt.
Det är bara en tapet säger Johnny. Javisst. Visst är det det..
Känner mig riktigt trött på livet.
Johnny vill gräva ner sig.
Jag försöker förklara att det har vi inte tid med.
Livet är inte en dans på rosor, burkar man säga.
Jo det är det fan, för dom är taggigga utav helvete och man får ständigt nya sår och taggar och rispor.
Inge skönt alls.
Men jag kan inte gråta, kommer inte ihåg senast jag grät.
Det kommer liksom inga tårar, bara en våg av känslan hopplöshet.
Bitterhet.
Det får mig bara att vilja lägga mig ner och sova. inget mer.
Känner mig som en känslokall jävel mest hela tiden.
Men det är som om känslorna skulle ha tagit slut.
Man brukar säga att bägaren rinner över, hos mig är det mera som om någon skulle ha tagit ur botten på bägaren. Finns igenting där. Tomt. Borta. Slut.
Vad gör man åt det?
Inte alla dagar jag känner så. Men större delen av tiden just nu.
Och det är ju såklart frustrerande för min sambo. Min stackars sambo.
Leva med en så blek själ. Usch.
Och det är klart det uppkommer ett och annat spöke som härjar i hjärnan då.
Det förstår jag.
Men det frusterar ju mig, jag kan inte hjälpa det, jag vet inte hur jag ska lösa det.
Jag är för trött, orkar inte.
Nu rinner tårarna , men inte för att jag gråter utan för att jag är förkyld. Störigt.
Näsan rinner den med. Men inte vattnet hemma. Bitter.
Alttid är det fan nått.
Livet kan alldrig bara få rulla på.
Skulle VERKLIGEN behöva åka och träna idag, få slå ur mig lite hopplöshet.
Men, vi får se hur mående-stautsen är lite senare idag.
Får knapra ingefära och gurkmeja här hela dagen så kasnke jag jagar bort skiten.
Igen försovning vart det i morse iallafall, alltid nått, inga sura miner och vi hann till dagis.
Jag han sätta mig och dricka kaffe med mormor när jag var där och lämnade Vera.
(för kaffe fick man ju inget hemma)
Dags att äta nått kanske. Har glömt det. Är ännu mindre sugen på att äta nu med allt snor..
Men det är väl bara att klämma i sig nått om man ska bli frisk.
