En sån dag.
Det är en sån där dag idag.
En sån dag, när jag får absolut ingenting vettigt gjort.
Frustrationen kryper i kroppen, stressen börjar krypa sig på, men samtidigt är det någon liten ( !jävla! ) röst som skriker i mig så fort jag sätter mig ned för att försöka göra något.
Jag vill inte, jag orkar inte!
Allt är tråkigt och jag har absolut NOLL motivation till ALLT.
Då har man ibland lust att klä av sig naken, springa ut, rulla i snön i 15 min för att chocka kroppen att faktiskt vakna till lite..
Nå, men det kommer jag aldrig göra.
Tror polisen skulle ha ett och annat att säga till om det.
Eller bara gå i ide. Krypa ned under täcket och vakna först när våren är här. Det har jag riktig motivation till.
Men det å andra sidan fungerar inte riktigt i praktiken.
Eller rymma i väg en en vecka, själv.
Men det fungerar inte heller riktigt i praktiken.
Usch låt februari gå fort när den väl kommer.
När man har såna här dagar, det är då min mor säger: " Ja, men det är ju bara och sparka dig själv i baken och sätta igång, jobba framåt"
Ibland är det väldigt svårt att sparka sig själv i baken. Ibland når man inte riktigt
Då får man ge sig själv en höger eller två istället.
Kör på.
Var sur ett tag då, man får det, man får vara en riktigt grå och tråkig människa.
Ibland orkar man inte med nått annat.
