Föräldrarskap.
Att vara småbarns förälder innebär:
Någon är hela tiden beroende av dig och att du finns i närheten på ett eller annat sätt.
Någon behöver ständigt utfodras, stimuleras och få vara med.
Du kan längre inte planera livet utefter dig själv helt, du har en annan individ som går före, som är viktigare.
Du har ett ansvar att föra över goda värderingar, att lära, att uppmuntra och att ha ork och tåla mod till allt detta.
Inkludera dem i livet, låta dem ta plats, göra själva, få uppdrag att utföra.
Sätta gränser, vara konsikvent, även fast det är svårt ibland.
Låta dem upptäcka och utforska på egenhand, för att växa i sig själva.
Och att alltid stödja dem lägst vägen.
Det innebär också:
*Att lära sig att navigera genom ett minfält av sylvassa div. leksaker på kvällen utan att väcka barnen.
(tex: mördar-lego, dinosurier som man i bland undar om tillverkarna med flit gjort spjutlikanande taggar på för att föräldrar ska trampa på, dockor hämtade ur skräckfilm som låter så där förskräckligt hårresande läskigt, gosedjur som på trägolv blir snor-hala) Lyckas man med att ta sig genom detta, hålla sig vid liv, och INTE väcka barnen, då får det bli en ljudlös HIGFIVE med sambon samt ett metalt diplom åt sig själv.
*Wrestligmacht på liv och död varje gång det är dags för på klädning. Alternativt 100 meter häck i vardagsrummet.
*Matlagning vardag där restaurang besökarna (barnen) är ytterst kräsna och matvägran inte är ovanligt.
Trost man 20 min tidigare har frågat dem vad de ÖNSKAR att äta och de har fått just den menyn de vill ha för att man så gärna skulle sätt att de fick i sig en bit. Men de tycks kunna leva på luft.
*Debatt varje kväll vid läggtid. Inte ovanligt att hårda ordförekommer från motståndaren (barnet)
Kan ofta bli långdragna och intensiva. Tröttsamt för båda parter. Inte säkert att man vinner varje gång.
Kanske försöker sig på att läsa bok? Då kan du ge dig på att motståndaren hävdar att du valt fel bok, eller att denne helt plöstligt vill ha vatten (trots dryckes paus för 5 min sedan) Allt för att förhala proccensen.
*Inkomsts avdrag pga. diarré, magsjuka, feber, förkylning eller div. annan åkomma som högst troligen har spridit sig på förskola. Gärna upptäckt av denna åkomma 10 min innan avfärd morgon tid.
* Vilda disskutioner om när det är lämpligt att äta kakor, glass, läsk eller godis.
Ofta slutar disskutionen med att någan är sur eller ledsen.
*''1000-frågor-sporten'' får man också vara förberedd på. "Jag vet inte" - är ALDRIG ett lämpligt svar från förälders sida. Helst ska du ha kunskap om allt som rör allt. Annars kan jag tipsa om google. Google är bra.
*Att ABSOLUT inte skratta när barnen gör något olämpligt ( tex: kallar sina kusiner för ''helvetten'', spottar mat i sin brors ansikte, springer ut naken när det regnar i maj och bajsar på gräsmattan eller försöker använda hunden som en häst) För då kan jag garantera att de mer än gärna gör det igen. Och igen.
(Ja det där med gräsmattan har hänt.)
(Ja de alla ovanämnda exemplena var Grys verk)
*Att aldrig mer kunna hålla en tidplan för du vet aldrig vad de små liven har tänkt att klämma in för aktiviteter.
(rulla sig i lerpöl, hälla en skål yoghurt på golvet, bajsa i blöjan närman precis fått på alla tusen vinterkläder och ska ut genom dörren, råka sätta igång duschen och få allt vatten översig eller råka ha ner tre stora krukor med blommor och jord på hela golvet)
* Att du längre inte behöver lägga ned pengar, energi eller tid på att dekorera ditt hem, då de små invånarna i huset oftast har andra ideér än du och mer än gärna dekorerar om, vänder upponer på allt, har ner någon tavla, krachar nått i glas/porslin eller demolerar allt i mikroskopiska delar för att se om det gick att öppna.
*Organisera inte, det är lönlöst och du kommer att gå in i väggen för att förska uppräthålla någon form av ordning. Alla skåp, lådor utrymmen ska de in och rota, riva ur, vända runt och tittas i.
Låt det se ut som en krigszon, det är precis vad det är mellan varven.
*Att i bland ge upp i klädfrågan.
Ibland orkar man inte tjafsa mer om att det är högst obekvämt att sova i klänning.
Att det faktiskt inte är varmt ute nog att gå ut i vanliga gummistövlar.
Att man behöver sockor när det är vinter, eller vantar.
Skit i det, dom kommer att komma på det själva tillslut. Och då får man säga ''Vad var det jag saa?''
(Ja man får vara skadeglad ibland, visa det inte bara)
Allt Detta och mycket mer får man vara berädd på.
MEN, framför allt! :
*All denna kärlek.
Man blir förundrad varje dag hur man själv kan hysa en sån kärlek till en individ.
En sån ovillkorlig kärlek som skulle kunna spränga berg gå över vatten och lysa upp allt mörker som existerar.
*Alla skratt.
*Alla underbara framsteg som man får följa.
Att se en människa växa och se utveckligen denna gör genom åren, det är ovärdeligt!
*Och att vara så betydelse full för en liten människa, det gör en till en bättre person, med hästlängder.
Man vill alltid vara sitt bästa jag, inte allid man orkar, men motivationen finns alltid.
Och dessa strider och tuffa stunder, ibland varje dag, de är lätta att glömabort när man får en varm kram av små armar och denne viskar i örat:'' Älskar dig mamma''
Det är en evig kamp att vara förälder. Och det är underbart. Det bästa och värsta som finns.
Och jag är bara i min början av mitt föräldraskap och jag ser så framemot alla kamper alla underbara stunder
som komma skall <3
