FREIJSKAN

Onsdag.

Hemma hos mors hus dag 5 av 8 snart avverkad.

 

Uppstigning 05.45.

Tar med schäfern Lagus ut till hästarna.

Dom hör att jag kommer och det blir ett himlans liv efter hö.

Min häst är värst.

 

Sätter hunden i linan och går och kastar in en tuss hö i var i boxarna, lugnast så.

 

Lägger sedan ut morgonhö i hagarna och ser till att de har vatten.

Ut med de stora först och sen de två små.

 

In med mig och hunden igen, smyger för att inte väcka några barn.

Kryper ned under täcket med förhoppningen om att få sova en timme till.

 

Sov inte mycket, hade precis slumrat till en smula när jag hör från resesängen:

'MAMMA, sovit färdigt nu. Sovit gott'

 

'Nee Gry, det är inte riktigt morgon än, lägg dig ned på kudden, vi går upp när mammas klocka ringer'

Man kan ju alltid försöka...

 

Gry står kvar i sängen och stirrar snopet på mig som om hon väntade på att jag skulle hoppa upp och säga att jag bara skojade. Att hon inte känner mig bättre än så.

 

Då börjar Ike knorra på sig.

'Säg :gomorron älskling, mamma!' Befaller han.

 

'Nej inte än, vi ska blunda en stund till' Håller tummarna.

 

Barnen sprattlar runt i sängarna och tycker att det faktiskt är dags för GodMorgon nu.

Då Ike kom på att anväda det säkraste kortet. Gå och bajsa.

 

'MAMMA FÄÄÄÄÄRDIG'

 

Ja, då har man inte så mycket val längre.

 

'Jag har bajsat mamma, visst är jag duktig'

 

'Ja absolut, jätte bra Ike, toppen!'

 

Bara att hålla med om att det var ett snyggt drag.

 

Koka gröt åt bestämd dam, herrn skulle ha yoghurt först.

 

Äta gröt och plocka fram kläder för dagen.

En lugn och skön morgon än så länge.

 

Ike åt upp sin yoghurt, fick gröt.

Åt bara upp sylten som låg på toppen, tyckte han var färdig, tyckte inte mamma.

Gry åt upp resten av hans gröt. Ike nöjd och tycker problemet är löst. Mamma suckar.

 

Ike går till toaletten och vi fixar tänder och ansiktstvätt.

Gry diskuterar med huden utanför.

Visar honom var hans vattenskål är, försöker bjuda på en slurk, spiller vatten över halva golvet.

Rullar boll och triggar igång buslusten på ungschäfern som du studsar runt i vardagsrummet, lintott studsar efter.

 

Försöker att ha överseende med de där två en stund, och fokuserar på att få på storebror kläder.

Går väldigt bra, humöret har han på topp, väldigt medgörlig och ska visa hur duktig han blivit med att klä på sig själv!

 

Hurra!

 

Sen är det Grys tur. Som tycker att hon är aldeles för upptagen med att underhålla hunden.

Jag stålsätter mig och tar ett djupt andetag, kännde på mig att detta inte skulle bli lätt.

 

Försöker lirka och få med henne på noterna, men det var lönlöst.

Om jag ens fick nått svar ur henne vart det ett kort 'Nej' och hon gick vidare.

 

Hon skulle inte ha någon ny blöja, inga andra kläder och ABSOLUT inga strumpor.

Efter långa disskutioner, skrik och vrål från lill-apan, så sa jag att: 'Då åker vi utan dig då, Hej då'

 

Ike hade redan fått på sig ytterkläder och hade gått ut.

så jag går ut till bilen och öppnar dörren åt Ike så han kan hoppa in i sin stol, och bakluckan åt hunden.

Går in igen.

 

Där står hon, med sin boll.

 

'Kom nu Gry, klart du ska åka med, vi ska ju åka till alla dina kompisar.

Kom så klär vi på oss overallen'

 

' Nej inte ha ovrelål, ha jacka'

Säger hon bestämt och hoppar ner i Ikes, 3 nummer förstora gummistövlar.

 

'Gry... Det är alldeles för kallt för att bara ha jackan på sig och dom där gummistövlarna är jätte mycket förstora för dig'

 

Vredesutbrottet från den djupaste avgrund.

 

Jag försöker få av henne stövlarna. Hon tar i från tårna och skriker högre.

 

Jag, aningen lommhörd, tråcklar på stelpinnen henns overall. Gry tar i ännu mer.

 

Nu ligger hon ned på marken spänner hela kroppen, är röd i ansiket och sparkar så hårt hon kan med hälarna i backen.

 

Så jag försöker sätta på henne mössan. Den fick jag snabbt veta att jag aldrig skulle få göra.

 

Får nog, tar stel-pinnen under min arm och bär ut skriket.

 

Två steg utanför dörren vrålar hon att hon vill ha mössan, för det är kallt.

 

Med ringade ljud i öronen får jag in henne i bilstolen där hon får sin mössa, napp och kanin.

Och helt mirakulös blir allt bra. Nu är hon nöjd.

 

Funderar över hur barn egenteligen fungerar, startar bilen.

Då börjar vrålet igen.

 

Hon hade ju inte fått några vantar på sig. Det var mest synd om henne i hela vida världen, jag är världens hemskaste mor och vattenfall ned för kinderna.

Ike tycker inte alls synd om lillasyster, tycker mer att hon låter illa.

'Du låter illa Gry, sluta.'

 

Stannar igen drar på henne vantarna.

Tystnad uppstår. Pustar ut.

 

Kommer till dagis. Ike skenar iväg och hittar sina kompisar.

Gry har septartionsångest och vägrar släppa mig.

Sitter med henne en stund, till hon ska få gå iväg med en av pedagogerna till köket och hämta pankakssmeten tilldagens utflykt till skogen. Då gick det bättre att släppa mamma. Så skönt, inga tårar.

Pussar och kramar barnen och tillbaka till bilen.

 

Sen skulle det handals till butiken, tillbaka till stallet för att göra i ordning boxarna och ge hästarna hö och vatten i hagarna igen. In med hunden i huset och i väg till butiken.

Hoppas på en lugn, glad kväll med barnen.